fredag, november 05, 2004

Bullbak

En samlingsplats för mina tankar det borde jag ha. Någonstans som det var tillåtet att aldrig fundera på verkligheten. Låta allting vara sanning i just det ögonblicket och låta det leva som sanning som man diktar, tar fram i just det ögonblicket. Vilken stor frihet skulle inte skapas om det kunde få ta plats i verkligheten, finnas till som något verkligt. Ta fasta på vardagens realiteter och sedan, stå ut. Stå ut ur mängden som skapat ur vilken film som helst. Som kommet ur mormors bakugn. Lika kletigt, fastnande i början men efter en stunds värme, vila, så finns det något riktigt. Något verkligt som folk vill ha. Som man accepterar som en – bulle. Ja, vem vill ha en bit deg liggande i långliga tider, det är ju något ofärdigt som inte riktigt finns. Som bara är ett mellanstadie till en bulle. Till något riktigt. Varför går man inte annars omkring och pratar om att ”igår gjorde jag en sån fin deg”. Nej, man är bara intresserad av ifall någon lyckats åstadkomma något verkligt, något som folk vill ha. En riktig sak, en färdig som folk vet vad det är och vad den är bra till. En bulle, det vill folk ha.