Ni ska veta att för fyra minuter sedan hade jag en jättebra tanke som jag tänkt använda för att borra mig ner i ett gruvligt underfundigt resonemang. Det skulle blivit spirituellt och framåtblickande med en ny tankevändning på ett mycket alldagligt fenomen. Ni skulle ha blivit så förundrade, era mungipor hade vilkorslöst dragits upp och ett igenkännade leende, kopletterat med en lätt nick, skulle lyst upp ert vardagsslöa ansikte. Det är då för dråpligt hur man kan vända och vrida på perspektiven, livet blir ju aldrig sig likt. Inte kunde jag tänka mig att en myntautomat kunde användas som en dagstidning eller att kronisk hunger aldrig drabbar avsatta regenter.
Dock, trängde sviterna av en kebabpizza undan varje tanke, spirituell eller inte, från min vilotörstande hjärna och slutade endast i ett svammel.
