Läser olika dagstidningar och försöker reflektera, det är svårt. Ibland kan jag känna mig lite avtrubbad av det kompakta informationsflödet vi som datoriserade, Internetuppkopplade västerlänningar utsätts för. Det krävs att det finns en aktiv process igång i hjärnan som hela tiden avgör om det som för tillfällets matas in är något som bör ägnas uppmärksamhet eller inte. Kan den information som just för tillfället levereras, lämnas därhän eller är den något som jag ska reflektera över, ska den till och med resultera i en handling av något slag? När informationsflödet blir för stort är risken att man inte längre orkar ha en sådan aktiv process utan man sätter på automatiken som utan åtskillnad skyfflar allt rakt ut ur medvetandet. Skuld eller ånger förblir på det sättet något man kan slippa, åtminstonne mot den delen av världen som inte sitter i ens eget kök eller vilar i den egna sängkammaren.
Jag kommer att tänka på att det finns obeväma sanningar och att det finns information som vi borde reagera över, men ändå låter bli. Om någon skriker "Det brinner" då rusar vi mot närmsta dörr tills någon helt plötsligt ropar "Det brinner inte". Vi står i en informationsflod av motstridiga budskap. Enda anledningen till att budskapen flyter fram i denna flod är att någon eller några vill påverka oss till att reflektera eller handla på ett visst sätt. Någon säger att all is håller på att smälta och att vi kommer att dränka hela jorden, min son på nio år gråter för detta och det känns ganska hopplöst. En annan medelålders man säger att det är ingen fara, de bara säger så för att vinna röster i nästa presidentval i USA. Hur ska man veta vad som är rätt och vad som är fel? Smälter det eller smälter det inte? Brinner det eller brinner det inte? Inte vet jag! Dock leder denna text oundvikligt till ett citat av Thomas Di Leva "Vem ska man tro på, tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här...".
Detta inläggs rubrik pekar på att det är min tro att det i denna stora informationsflod finns hot som är reella och som vi definitivt bör ta på allvar, saker som hotar vår existens i vissa fall och hotar enskilda individer i de flesta. Denna information syns inte så bra då den blir ett med allt annat som flyter fram, det blir som en stor grå informationssmet. Då man försöker se ett uns av sanning i allt man matas med blir det bara kaos. Jag tror det är nödvändigt att räta på ryggen och ta ögonen från dataskärmen för att resa sig och gå ut på en långpromenad eller bygga en båt och från den platsen åter kika in mot det som rör sig i världen. Kanske kan man då i ögonvrån lyckas uppfatta något av det där som annars gömmer sig under all skit i floden.
Jag har personligen redan beställt ett par hundra meter prima furuvirke till en båt, undrar om det inte är tvunget att handhyvla det också om jag ska ha en chans.
