Man kan inte stoppa en pralin i munnen utan att behöva skämmas över att vara människa. Det finns förmodligen inte en enda handling jag kan välja att ägna delar av min dag åt som inte har ett moraliskt dilemma i släptåg. I vintermörkret är det enkelt att skylla på att man inte är så upplyst, problemet är dock att inte ens under midsommarnatten inser jag alla de komplikationer och all ond bråd död som frodas i fotspåren av att jag glufsar i mig en ynka kartong med Aladdin choklad. Jag menar, vad är ett halvt kilo choklad, det måste man väl för hundra gubbar få avnjuta utan att skämmas.
När jag på Utrikespolitiska Institutets hemsida tar del av den senaste Utrikesanalysen känner jag emellertid hur pralinerna sväller, inte bara i magen, utan även i min mun. De blir till stora, blodiga klumpar, till knivblad och till styva manslemmar. Med allt det i munnen finns det inget annat att göra än att spotta. Spotta ut människor ondska, girighet och maktbegär i en vidrig loska rakt i ansiktet på de som förtjänar det. Frågan jag inte kan besvara är bara vem det är. Medan jag funderar vänder vinden och tar tag i spottloskan som med eftertryck sätter sig rakt i min panna.
Kampen om landet Elfenbenskustens viktigaste inkomstkälla kakaoindustrin kantas av våld, mord, korruption, främlingsfientlighet och mängder av andra hemskheter. I analysen så pratar man om att det också förekommit våldtäkter, man nämner det som om det vore det naturligaste i världen att det förekommer våldtäkter i krigssituationer och det är det förmodligen. Jag har aldrig varit del av något krig eller liknande och hoppas slippa det under hela min livstid, men i alla rapportering från liknande händelser i historien såväl som i dagliga händelser så verkar det vara gängse norm att man sätter på de kvinnor man kommer åt. Visst är det konstigt? Talesättet lyder ju ’In vino veritas’, men jag undrar om inte sanningen om den mänskliga naturen ligger mera naken under de extremförhållanden som ett krig erbjuder, jag har ingen aning om vad det skulle kunna heta på latin (latinkunniga läsare uppmanas bidra…). Det finns förmodligen hyllmetrar av psykologiska avhandlingar om vilka kontrollbeteenden och grundläggande trrygghetsmekanismer som utgör grunden för mannen okontrollerade sexuella aktiviteter i krigstid, men jag tycker det är oförståeligt ändå. Hur kan egentligen något som sex förknippas både med det som nog är den mest högtstående formen för mänsklig kommunikation/relation dvs. kärlek samtidigt som det på ett vetenskapligt sätt, enligt psykologer, är en vanlig handling i en krigssituation? Sex som representant både för det mest goda och det mest onda? Genom att undvika det går man miste om båda ytterligheterna?
Som vanligt har jag inget svar och jag är osäker på om det finns något, men om jag nu ska låta bli att äta choklad i jul, vad ska jag då äta? Finns det någon förbannad nötkamp någonstans i världen som hindrar mig även från fillipinspelande? Jag får väl tugga på naglarna och hoppas att världen blir bättre så kan jag äta desto mer godis till påsk.
