Restbrister

Med ett stadigt tag om kattspaden (ja den heter så, den lilla spaden man öser upp kattbajs med) och blicken fixerad vid kattfekalier i varierande storlek leds jag in på temat för ett trevligt julkåseri. Jag har för vana att lägga en tidning under kattlådan i händelse av att den gulliga kattrumpan skulle råka hänga utanför och på så sätt göra en liten pöl på fel ställe. Tidningen spar då arbete och golv. När jag tittar i tidningshögen märker jag till min fasa att den är tom, det finns ingen tidningshög och jag minns att jag valt bort såväl lokaltidning som riksdito. Vad ska jag nu ha under kattlådan? Det som tidigare var något som alltid fanns till hands, en restprodukt utan egentligt värde, men ändå med många fiffiga användningsområden har plötsligt blivit en bristvara. Ska jag i framtiden tvingas köpa speciellt utvecklade kattlådeunderlägg istället? Då medelåldern på dagens lokaltidningprenumeranter närmar sig tresiffriga värden kan man anta att vinsten för tidningens ägare snart gör detsamma, kunde de gå över till att framställa kattlådeunderlägg och som en bonus trycka lite sportnyheter på dem? Troligen blir det en framgångssaga. Hur kan nu denna betraktelse över teknikskiftens påverkan på restprodukters alternativa värden hänga ihop med julen? Jo, det som finns i överflöd, tänk julklappar, har ett mycket litet värde och byter skepnad till restprodukt strax efter att Tomten flugit ut genom värmepumpen, skorstenen är ju för länge sedan förpassad till historiens bakgård. Ge varandra få men välbehövliga julklappar och bespara moder jord ännu en rekordomsättning i  jultid. Själv önskar jag mig natuligtvis gamla tidningar. 

God Jul!