Står i snabbköpskassan, igen, och tvingas ta del av en flod av antistimulerande budskap som får intellektet att förtvina. I stort sett helt innvaggad i konsumismens trygga famn sticker den sista fungerande hjärncellen upp sitt ludna huvud och reagerar på det bisarra i en framsida på en tabloid. Det står ungefär "Eva och Stina blev offer för en Ritualmördare". Jag, eller den lilla ludna ovan, blir förstummade man har börjat konceptuallisera, eticketera och stoppa in även de mest abnorma avarter av mänskligt liv i någon sorts legitima benämningsskrudar. En helt vanlig galning har helt plötsligt stigit i graderna och blivit något så rafinerat som en Ritualmördare. Jag frågar mig vad som skiljer en Ritualmördare från en annan mördare, men ångrar mig genast och vill inget mer veta om detta inget alls!
Tänk om man kunde uppfinna en sorts ondhetsdetektor som kunde monteras in i ett system av sateliter och sedan kopplas till en hoper kraftiga laserstrålar. Om någon var på väg att göra något riktigt skitnödigt ont så skulle en stråle fara ned från himmelen och åtminstonne förlama den som tänkte så ont. Det vore väl bra?
