fredag, september 08, 2006

Kompissol - så fiiiiiiiint

När man är vuxen och inser att man inte har några vänner och inte någon att göra något roligt tillsammans med så vet vi allesammans att vi kan gå och ställa oss ovanpå en uppochnedvänd plasthink mitt på närmaste torg och se ledsna ut. Det är en lika etablerad signal i vuxenvärlden som att smällt snö luktar hundskit. Innan vi vet ordet av så kommer en människa som vill vara din vän springande och tar dig i handen och leder dig in i en hjärtlig vänskap med roliga infall och aktiviteter som varar livet ut. Hinken kan vi bara ställa tillbaka i sitt ställ vid torgets kortsida så att den kan användas av någon annan ensam stackare.

I samma anda så gläder jag mig åt att en grundskola i västsverige skapat något så fiiiint som en kompissol mitt på skolgården så att de barn som inte har någon att leka med ska kunna gå och ställa sig i solen. När de andra barnen ser det så är det inte meningen att de ska tänka:
-Åh, där står en ensam loser utan vänner, den kan vi mobba utan risk eller
-Åh, tjocka Bertil har inga vänner och inget att göra. Honom vill vi inte vara med.
Utan naturligtvis tänker alla de små änglabarnen att:
-Åh, där står en ouptäckt vän för livet, det ska bli intressant att se vad han kan spela för roll i mitt liv.

Ja, menar seriöst...vem vill skylta med sin egen ensamhet? Det är ju näppeligen inget som en vuxen gör utan att blinka och vad är det då som får en vilsen skolfröken att tro att det är rätt att tvinga ett barn till detta? För att citera min son -Det är ju helt barockt!