Hörde på Filosofiska rummet på P1 häromdagen. Ett genomintellektuellt samtal med freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell, professorn i praktisk filosofi Per Bauhn och etikforskaren Ann Heberlein.
Ämnet för dagen var Krig och man pratade bl.a. om krigets lagar. Jag må vara naiv men hur kan man jämställa krig med sällskapsspelet Monopol? Att det sistnämnda behöver regler har jag inga problem att förstå. Utan regelr i Monopol så blir det inget skoj utan bara någon sorts anarki som slutar med att alla är sura och slår varandra med ord eller andra tillhyggen. I en krigssittuation har man redan hamnat i det tillståndet och reglerna torde vara överflödiga eller åtminstonde mycket sent påtänkta. Måhända är kopplingen till Monopol inte så dum ändå? Om det funnits regler i omvärlden som accepterats av folken som lever där borde inget krig kommit till stånd och....Ja, ja, jag vet, det är ju naivt dravel.
Naturligtvis måste det finnas män som teoetiserar även kriget som företelse och utvecklar en fakultet runt detta, William Agrell förklarade t.ex. för oss lyssnare att det fanns två sorters lagrum för kriget och att de hade - hör och häpna - latinska namn...
Det hela är så jävla dumt att jag knappt orkar skriva om det. Dock, trots min leda vid pompösa intelektuella dravellpettrar ska jag nog skriva ett eller annat inlägg till om just detta. Ska samla mig bara.
Finalen på inslaget tog priset tycker jag, Agrell menade att egentligen är det ju faktiskt Hizbollahs fel att Israel bombade sönder Libanon - IGEN. Ja, ni läste rätt. Han menade att om inte Hizbollah provocerats Israel så nesligt så hade inte de varit tvugna att döda en mängd Libaneser och förstöra deras land, men som läget nu var så måste man ju förståååå att de stackars judarna blev ledsna. Får han massor med mutor för att säga något sådant eller är han bara dum?
