Läser just nu bl.a en roman av Vibecke Olsson, kan inte bestämma mig om jag tycker den är något att ha eller om det bara är en samling hopkokade ord som ska se ut som reflektioner.
Det som retar mig är dock en mycket frekvent upprepad ordvändning:
Han såg på mig som vore jag en kopia av en amerikansk president - vad som vore jag
Även om det nu är korrekt svenska så får det texten att framstå som något en representant för den stjärtömt kvidande kulturparnassen klämt ur sig.
Obs, en mer detaljerad inlaga i detta ämne sänds ikväll över Eljest.Telepati
