Jag har haft en bild i huvudet en tid. Jag vill inte kalla det en liknelse, utan en idé om ett faktiskt tillstånd. Min tanke är inte att Gud kan liknas vid en stordator, dvs en centraliserad processorkraft med en obegränsad mängd minne, utan att Gud faktiskt är en stordator med en obegränsad mängd minne. Jag menar också att Gud är synonym med en syntes av alla människor och alla mänskliga handlingar. Hur då? Jo, genom att människans hjärna inte är en processorenhet, vi tänker inte som individer utan som en komplex. Människan hjärna är inte en processor med minne utan ett trådlöst modem som kopplar ihop oss med stordatorn, med Gud. Med andra ord, alla människor, är instanser av Gud och är tillsammans Gud. Ingen tanke är individuell, alla tankar påverkar det totala tankekomplex som tillsammans med minnesbanken utgör Gud. Utgör vår intellektuella existens vilket faktiskt är den enda existensen över huvud taget. Vi är gud, Gud är allt och för övrigt är tystnad.
torsdag, november 25, 2004
onsdag, november 24, 2004
"kärleken och döden, samma gamla skitsaker"
Citatet oven är hämtat från poeten Jörgen Lind. Jag läste i morse en intressant artikel av Maria Küchen, den står att läsa i tidningen Trotts Allt som är en mycket bra tidning.
Läs den själva den är bra, men jag vill passa på att lyfta fram ett stycke ur den:
- Ja, religionen är ju en väldigt enkel lösning på svåra frågor, sa häromdagen en helt trendrätt kulturpersonlighet jag inte känner (träffade honom i en bar). Han verkade tro att det var en helt fräsch ironi, men det är ju inget nytt att ett religiöst perpektiv bara accepteras i kulturbarer på villkor att allting får fortsätta vara svårt. Men religionen är, kan åtminstone vara, en väldigt enkel lösning på svåra frågor - i god bemärkelse.
Förenkling kan vara ok. Det finns två slags kristen förenkling:
1. Det outhärdligt överslätande låtsandet att allt är så fint och bra när det i själva verket är allt annat än det.
2. Det raka enkla ljuset som skär tvärsigenom komplikationer och krafs, livslögner och kokett svartsyn.
Detta raka enkla ljus liknar ljuset på våren som gör att man inte kan blunda mera för att: "Det är faktiskt dags att städa här. Ordentligt."
Läs den själva den är bra, men jag vill passa på att lyfta fram ett stycke ur den:
- Ja, religionen är ju en väldigt enkel lösning på svåra frågor, sa häromdagen en helt trendrätt kulturpersonlighet jag inte känner (träffade honom i en bar). Han verkade tro att det var en helt fräsch ironi, men det är ju inget nytt att ett religiöst perpektiv bara accepteras i kulturbarer på villkor att allting får fortsätta vara svårt. Men religionen är, kan åtminstone vara, en väldigt enkel lösning på svåra frågor - i god bemärkelse.
Förenkling kan vara ok. Det finns två slags kristen förenkling:
1. Det outhärdligt överslätande låtsandet att allt är så fint och bra när det i själva verket är allt annat än det.
2. Det raka enkla ljuset som skär tvärsigenom komplikationer och krafs, livslögner och kokett svartsyn.
Detta raka enkla ljus liknar ljuset på våren som gör att man inte kan blunda mera för att: "Det är faktiskt dags att städa här. Ordentligt."
måndag, november 22, 2004
Kramen en rörelse - inte ett statiskt tillstånd
Kramen tappar i värde då den slutar som ett grepp runt någon annans kropp. Då den stannar i att vara en variant av halvnelson och slutar innan den hunnit förmedla uppmärksamhet och uppskattning av den man kramar. Kramen blir också statisk och betydelselös om man inte skickar den vidare, om man inte låter den bli som en partikelström – en vågrörelse samtidigt som en mycket individuell stund med en unik människa. Kanske kramen är något som borde kunna levereras via bredband?
Under den gångna helgen har jag tillbringat alla vakna timmar på ett konvent med närmare 800 människor. Både gamla och unga. En bra tillställning som på många sätt var olik vardagen för en alldaglig svensk administratör.
Den största skillnaden var att många kramades. Inte bara när de träffades första gången den helgen. Inte bara första gången de sågs just den morgonen. Inte bara när de skiljdes åt. Inte bara killar och tjejer. Inte bara män och kvinnor. Inte bara unga med unga. Nej, alla kramades när det kändes bra att göra det. Inga kramar med sexuell laddning. Mer kramar som sa; ”Hej, vad bra att du är här. Jag ser dig och tycker det är bra att du ser mig!” Flummigt? Ja, på sätt och vis så känns det ju lite uppe i det blå och lite barfota och plyschbyxor. Men, på sätt och vis, så känns det samtidigt väldigt jordnära, för vem vill inte bli sedd och uppskattad bara för att man finns och är den man är? Det är grundläggande och det är bra!
På mitt kontor kramas man aldrig, i alla fall inte så någon ser det och inte utanför arkivens dunkla gömmor…Varför kramas man inom olika fritidsverksamheter men inte inom arbetslivet? Kan det bero på att jobbet är man ofta tvingad att gå för att kunna betala hyran, medan man gör det man själv vill och träffar dem man helst vill på fritiden. Ofta, träffar man människor som har samma värderingar som en själv. Jag är personligen ganska nöjd med att vi inte kramas på jobbet, men skulle inte ha något emot att jobba på ett ställe där man kramades mer. Motsägelsefullt? Ja, såklart, det är inte lätt det här med kramar, men det är gött!
Under den gångna helgen har jag tillbringat alla vakna timmar på ett konvent med närmare 800 människor. Både gamla och unga. En bra tillställning som på många sätt var olik vardagen för en alldaglig svensk administratör.
Den största skillnaden var att många kramades. Inte bara när de träffades första gången den helgen. Inte bara första gången de sågs just den morgonen. Inte bara när de skiljdes åt. Inte bara killar och tjejer. Inte bara män och kvinnor. Inte bara unga med unga. Nej, alla kramades när det kändes bra att göra det. Inga kramar med sexuell laddning. Mer kramar som sa; ”Hej, vad bra att du är här. Jag ser dig och tycker det är bra att du ser mig!” Flummigt? Ja, på sätt och vis så känns det ju lite uppe i det blå och lite barfota och plyschbyxor. Men, på sätt och vis, så känns det samtidigt väldigt jordnära, för vem vill inte bli sedd och uppskattad bara för att man finns och är den man är? Det är grundläggande och det är bra!
På mitt kontor kramas man aldrig, i alla fall inte så någon ser det och inte utanför arkivens dunkla gömmor…Varför kramas man inom olika fritidsverksamheter men inte inom arbetslivet? Kan det bero på att jobbet är man ofta tvingad att gå för att kunna betala hyran, medan man gör det man själv vill och träffar dem man helst vill på fritiden. Ofta, träffar man människor som har samma värderingar som en själv. Jag är personligen ganska nöjd med att vi inte kramas på jobbet, men skulle inte ha något emot att jobba på ett ställe där man kramades mer. Motsägelsefullt? Ja, såklart, det är inte lätt det här med kramar, men det är gött!
fredag, november 19, 2004
Gala för döden
När jag gick till jobbet i morse var det någon, nyss bara ett barn som bokade en plats i dödens väntrum. Det var väntat sedan flera månader och nu var tiden inne. Fler väntas den närmaste tiden följa i hans spår. Det gäller uteslutande män. De här männens, eller ska vi säga pojkarnas, oförmåga att producera ägg är den direkta orsaken till den alltför tidiga död de går till mötes.
Sedan i augusti i år har vi haft en samling individer av olika kön boendes i ett uthus hemma. De var små och duniga då de kom, en dog endast några dagar gammal, men tjugo stycken är kvar. Mor och far i familjen har varit med dem, dock har modern den sista månaden totalt upphört med sin mammaroll och börjat behandla sina barn som jämlikar varvid fadern i famlijen tagit över ansvaret för att hålla ordning på familjen och visa på maten som vi lägger fram till dem. De brukar få komma ut för några timmar om dagen, men de går mest omkring och sprätter planlöst och går sedan och lägger sig så fort solen går ned.
I en flock med kycklingar finns alltid några tuppar, man vet att några ska bli gryta tidigare än de andra som får förmånen att förse människan med ägg under en fyra fem år innan de går samma väg. Våra höns har det väldigt bra, barnen hemma tycker det är jätteroligt att ta hand om dem och det har varit intressant att vara med från det de var små. När min minste frågade vad som skulle hända med tupparna sa jag bara att: "Dom ska vi äta upp!". "Ok, kyckling är gott!", var hans reaktion. Det känns bra att barnen vet att kyckling inte är något görs av en del McDonalds och två delar Matmix.
Hursomhelst så kändes det ganska ödesmättat då den första av tuppkycklingarna visade sitt rätta jag i den kalla novembermorgonen. Han harklade sig på hönsvis och lät ett målbrotts kuckeliku besegla sitt öde...
Sedan i augusti i år har vi haft en samling individer av olika kön boendes i ett uthus hemma. De var små och duniga då de kom, en dog endast några dagar gammal, men tjugo stycken är kvar. Mor och far i familjen har varit med dem, dock har modern den sista månaden totalt upphört med sin mammaroll och börjat behandla sina barn som jämlikar varvid fadern i famlijen tagit över ansvaret för att hålla ordning på familjen och visa på maten som vi lägger fram till dem. De brukar få komma ut för några timmar om dagen, men de går mest omkring och sprätter planlöst och går sedan och lägger sig så fort solen går ned.
I en flock med kycklingar finns alltid några tuppar, man vet att några ska bli gryta tidigare än de andra som får förmånen att förse människan med ägg under en fyra fem år innan de går samma väg. Våra höns har det väldigt bra, barnen hemma tycker det är jätteroligt att ta hand om dem och det har varit intressant att vara med från det de var små. När min minste frågade vad som skulle hända med tupparna sa jag bara att: "Dom ska vi äta upp!". "Ok, kyckling är gott!", var hans reaktion. Det känns bra att barnen vet att kyckling inte är något görs av en del McDonalds och två delar Matmix.
Hursomhelst så kändes det ganska ödesmättat då den första av tuppkycklingarna visade sitt rätta jag i den kalla novembermorgonen. Han harklade sig på hönsvis och lät ett målbrotts kuckeliku besegla sitt öde...
torsdag, november 18, 2004
Flykt från Amerika eller från Amerikaner
Av någon outgrundlig andledning har jag i mer än ett år prenumererat på nyhetsbrevet Escape from America. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det beror på att jag inte kan låta bli att fascineras över den fantastiska titeln Escape from America. Varje gång nyhetsbrevet ramlar ned i min inkorg ställs jag återigen inför frågan om vad de flyr ifrån. Det finns en underliggande webbplats till detta nyhetsbrev också, Escape Artist, heter den. Man kan få råd och tipps om allt mellan himmel och jord som rör hur du ska flytta ifrån USA och bli lycklig någon annan stans. Vad gillar ni rubriker som Restart your life overseas?
Jag undrar stilla om det bara är Amerikaner som är så inskränkta att de tror att man kan börja ett nytt liv och bli lycklig bara genom att flytta sin kropp till en annan koordinat på jordgloben. Tyvärr är det nog inte så! Jag sitter själv drömmande och surfar runt bland de vackra bilder och fantastiska, havsnära, egendomar med egna poollandskap som siten marknadsför. Det verkar dock som man skulle behöva vansinnigt mycket pengar för att restarta sitt life på andra sidan en sjö. Förmodligen har de som kan ha råd med de egendomar som saluförs redan en liknande egendom i någon Amerikansk stat. Så, förutom vädret i vissa fall, vad är det då som skiljer landet av mjölk och honung från det man lämnar? Knivskarpt eller inte, men jag tror att just här ligger lösningen som kan få mig att säga upp prenumerationen på Escape from Americas nyhetsbrev. Jag kan få frågan varför besvarad. Varför ska man fly från Amerika?
När jag mer ingående studerar vad som finns att läsa i nyhetsbrevet inser jag att titeln är direkt felaktig. Det är inte frågan om att fly från Amerika utan att ta det med sig till en plats där det är bättre väder, lättare att få tag på marijuana och där man än mer kan få känna sig som en del av ett privilegierat fåtal. För tänk er om alla plötsligt ville få en egen plats på en paradisö, en egen plats om är lite hemlig som bara några upptäckt, de som vet hur livet egentligen skall levas.
Jag inser att det inte är något fascinerande med nyhetsbrevet Escape from America, det är som sagt bara ännu en yttring av den gamla tesen som klart definierar kapitalismens grundläggande idé som utgår ifrån att alla kan tillhöra ett privilegierat fåtal. Det tål att upprepas, hur många gånger som helst!
Dock, kommer jag att fortsätta prenumerera på nyhetsbrevet. Det är ett mycket billigt sätt att turista i de mest underbara miljöer jorden runt. Det är dessutom helt riskfritt och man behöverinte riskera att se något fult eller otäckt, det finns inte med på bilderna. Det har flytt någon annan stans. Kanske till Amerika?
Jag undrar stilla om det bara är Amerikaner som är så inskränkta att de tror att man kan börja ett nytt liv och bli lycklig bara genom att flytta sin kropp till en annan koordinat på jordgloben. Tyvärr är det nog inte så! Jag sitter själv drömmande och surfar runt bland de vackra bilder och fantastiska, havsnära, egendomar med egna poollandskap som siten marknadsför. Det verkar dock som man skulle behöva vansinnigt mycket pengar för att restarta sitt life på andra sidan en sjö. Förmodligen har de som kan ha råd med de egendomar som saluförs redan en liknande egendom i någon Amerikansk stat. Så, förutom vädret i vissa fall, vad är det då som skiljer landet av mjölk och honung från det man lämnar? Knivskarpt eller inte, men jag tror att just här ligger lösningen som kan få mig att säga upp prenumerationen på Escape from Americas nyhetsbrev. Jag kan få frågan varför besvarad. Varför ska man fly från Amerika?
När jag mer ingående studerar vad som finns att läsa i nyhetsbrevet inser jag att titeln är direkt felaktig. Det är inte frågan om att fly från Amerika utan att ta det med sig till en plats där det är bättre väder, lättare att få tag på marijuana och där man än mer kan få känna sig som en del av ett privilegierat fåtal. För tänk er om alla plötsligt ville få en egen plats på en paradisö, en egen plats om är lite hemlig som bara några upptäckt, de som vet hur livet egentligen skall levas.
Jag inser att det inte är något fascinerande med nyhetsbrevet Escape from America, det är som sagt bara ännu en yttring av den gamla tesen som klart definierar kapitalismens grundläggande idé som utgår ifrån att alla kan tillhöra ett privilegierat fåtal. Det tål att upprepas, hur många gånger som helst!
Dock, kommer jag att fortsätta prenumerera på nyhetsbrevet. Det är ett mycket billigt sätt att turista i de mest underbara miljöer jorden runt. Det är dessutom helt riskfritt och man behöverinte riskera att se något fult eller otäckt, det finns inte med på bilderna. Det har flytt någon annan stans. Kanske till Amerika?
onsdag, november 17, 2004
Poeter läser för svarta hål
Jag hörde att det varit poesi uppläsning på ett observatorium någonstans i Stockholmstrakten. Det som lästes upp digitaliserades och sändes ut i rymden mot stjärnan Vega. Det verkar som globaliseringen tar ett nytt steg då de Svenska poeterna försöker hitta nya marknader för sina alster utanför vår planet. Det är nog ett genidrag att liknas vid att plantera en ekskog som ersättning för lönearbete. Eventuella royalties från invånarna på planeter i Vegas stjärnsystem torde dröja minst sextio år troligen betydligt längre då en korrespondens med ett förlag på Vega planeten kan dra ut på tiden i flera hundra år.
Mot den stjärnklara vinterhimlen sände jag några tankar igår kväll då jag var ute och kissade mig själv och hunden. Om det framstår som en bra sak att försöka kommunicera mänsklighetens essens, via för många människor obegriplig poesi, till en främmande livsform, så borde samtliga integrationssträvanden mellan olika folkgrupper och sociala skikt snarast inriktas på just kommunikation via poesi. Problemet i min mening är nog bara det att mycket av dagens poesi är så oförståelig att den inte ens kommunicerar med sin skapare, förmodligen inte ens med poesins skapares skapare…
Mot den stjärnklara vinterhimlen sände jag några tankar igår kväll då jag var ute och kissade mig själv och hunden. Om det framstår som en bra sak att försöka kommunicera mänsklighetens essens, via för många människor obegriplig poesi, till en främmande livsform, så borde samtliga integrationssträvanden mellan olika folkgrupper och sociala skikt snarast inriktas på just kommunikation via poesi. Problemet i min mening är nog bara det att mycket av dagens poesi är så oförståelig att den inte ens kommunicerar med sin skapare, förmodligen inte ens med poesins skapares skapare…
tisdag, november 16, 2004
Var är de onda djävlarna?
Den sista tiden har jag grävt en hel massa i utrikespolitik, bistånd och humanitära organisationer. Det finns hur mycket skrivet material som helst. Massor av visioner och målsättningar och strategier och handlingsplaner och dokument av alla de slag. Man blir alldeles yr. Varför är det så jävligt i världen när det verkar finnas så många som kämpar för att den ska bli bättre? Är det verkligen så att det finns så fruktansvärt många som kämpar åt andra hållet? Det är inte uppenbart vilka nätverk och visioner och mål och konferenser de i så fall står bakom. Jag har inte hittat några Internetlänkar där det står "…vi är en organisation som vill bekämpa all medmänsklighet och ta all makt i världen för att ägna alla jordens resurser åt att förhärliga oss själva och göra bara oss lyckliga och välmående…". Det finns ingen, som inte klassas som psykiskt störd, som uttrycker sig på det viset. Ändå är det precis så en stor del av världen fungerar. Jag frågar mig lite tyst; är det så att allt som står inom citationstecknen ovan faktiskt finns att läsa mellan raderna, mitt framför ögonen på oss, om vi drar slutsatser av det som är de etablerade "sanningarna" idag? Finns de onda djävlarna bakom varje datorskärm som nu stålar ut den här texten? Jag vet inte, åtminstone är jag inte säker.
För att skapa alla dessa dokument och visioner har det genomförts oräkneliga nätverksträffar, seminarier, workshops och konferenser runt om i världen. Det delges synpunkter och förmedlas förståelse för olika kulturer i en aldrig sinande ström. Alla är överens om att fattigdomen ska utrotas och att alla människor har rätt till ett värdigt liv utan svält och rädsla. Världsförbättrarrörelser har i sina omfattande organisationer massor av dokument och rapporter i ämnet. Medlemmarna inom rörelsen har träffats och försökt förstå varandras kulturer. Som resultat av alla möten finns dokument där det står vad man kommit överens om. Det är inte tal om annat än att organisationerna vet vad de själva tycker. Frågan är bara om resten av samhället vet det och om de nu gör det, kan man fråga sig om de överhuvudtaget bryr sig om det.
När jag läser olika visioner och strategier så upprepas många fraser som ett mantra, vissa dokument är så vältaliga att man får gåshud. För organisationens medlemmar blir det nästan fysiskt påtagligt hur goda intentioner man har, kanske inte lika ofta för de behövande. Orden flyger på lätta vingar ut över den välvilliga eliten och faller sedan platt till marken. Innehållet som var menat att förvandlas från ord till handling och sippra ned från alla välformulerade visioner för att läka, mätta och trösta de behövande, står kvar. Som ord på ett papper.
En del intressanta länkar:
Globalis
Utrikespolitiska Institutet
IRIN
Globalportalen
Afrikanyheter
Svenska FN-förbundet
För att skapa alla dessa dokument och visioner har det genomförts oräkneliga nätverksträffar, seminarier, workshops och konferenser runt om i världen. Det delges synpunkter och förmedlas förståelse för olika kulturer i en aldrig sinande ström. Alla är överens om att fattigdomen ska utrotas och att alla människor har rätt till ett värdigt liv utan svält och rädsla. Världsförbättrarrörelser har i sina omfattande organisationer massor av dokument och rapporter i ämnet. Medlemmarna inom rörelsen har träffats och försökt förstå varandras kulturer. Som resultat av alla möten finns dokument där det står vad man kommit överens om. Det är inte tal om annat än att organisationerna vet vad de själva tycker. Frågan är bara om resten av samhället vet det och om de nu gör det, kan man fråga sig om de överhuvudtaget bryr sig om det.
När jag läser olika visioner och strategier så upprepas många fraser som ett mantra, vissa dokument är så vältaliga att man får gåshud. För organisationens medlemmar blir det nästan fysiskt påtagligt hur goda intentioner man har, kanske inte lika ofta för de behövande. Orden flyger på lätta vingar ut över den välvilliga eliten och faller sedan platt till marken. Innehållet som var menat att förvandlas från ord till handling och sippra ned från alla välformulerade visioner för att läka, mätta och trösta de behövande, står kvar. Som ord på ett papper.
En del intressanta länkar:
Globalis
Utrikespolitiska Institutet
IRIN
Globalportalen
Afrikanyheter
Svenska FN-förbundet
måndag, november 15, 2004
Uppföljning av sex på en onsdag
Som tidigare utlovats följer vi nu upp hur det gick med den aktionsgrupp som hotat trotsa statsmakternas påbud om sexuella aktiviteter under trettiotimmarintervallet som det populärt kallas.
Vi kan rapportera att aktionen var en fullständig succé! Vid fem slumpvisa tidpunkter med start klockan 14.37 i onsdags förra veckan befann sig fem olika personer av obestämt kön på vandring i fem olika miljöer på skilda platser utan någon som helst sexuell laddning. Med en förskjutning på ett slumpvis antal sekunder detonerade en liten krutladdning apterad på varje person och de blev alla föremål för en explosionsartad tidsutlösning. De var inte ensamma då det fanns personer på andra platser men ingen deltog i den sexuella handlingen, det var oplanerat för den inblandade och det skedde utanför trettiotimmarsintervallet.
Ännu en framgång för den civila olydnaden.
För att genomföra er egen sexaktion och bryta Statsmakternas påbud hänvisas till denna länk.
Vi kan rapportera att aktionen var en fullständig succé! Vid fem slumpvisa tidpunkter med start klockan 14.37 i onsdags förra veckan befann sig fem olika personer av obestämt kön på vandring i fem olika miljöer på skilda platser utan någon som helst sexuell laddning. Med en förskjutning på ett slumpvis antal sekunder detonerade en liten krutladdning apterad på varje person och de blev alla föremål för en explosionsartad tidsutlösning. De var inte ensamma då det fanns personer på andra platser men ingen deltog i den sexuella handlingen, det var oplanerat för den inblandade och det skedde utanför trettiotimmarsintervallet.
Ännu en framgång för den civila olydnaden.
För att genomföra er egen sexaktion och bryta Statsmakternas påbud hänvisas till denna länk.
Kungahuset och LOU
Jag har läst att Republikanska Föreningen den sista tiden har tagit nya tag för att störta Kungahuset. Med hjälp av en hord RP-konsulter på Legobasis ska den gamla ordningen med ett Kungahus bekämpas. Jag tycker att det är ett lovvärt initiativ. Alltför länge har jag upprörts över bristen på likhet inför lagen. Att se människor glida vid sidan av det etablerade lagrummet där vi andra måste vistas vare sig vi vill eller inte. Republikanske Föreningens initiativ förtjänar att stöttas varför jag med omedelbar verkan sätter en länge projekterad plan i verket.
Det är dags att även Kungahuset inordnar sig under LOU, Lagen om Offentlig Upphandling. Alltför länge har vi blundat och låtit kostnaderna för PR av Sveriges land passera utan ifrågasättande, att konkurrensutsätta bandklippning och uppläsning av intetsägande tal iförd dyr kostym och i vissa fall blanka metallföremål måste formaliseras i en offertförfrågan och upphandlas enligt LOU som upphandling av tjänst grupp A.
Det torde inte fattas hugade entreprenörer som med glädje inkommer med anbud på denna typ av tjänst. Några som jag uppfattar som självskrivna i skrivande stund är Kung Olav av Norge, Bert Karlsson, Göran Persson, Usama Bin Ladin, en eller flera instanser av Elvis Presley samt en skrivelse i form av ett hot snarare än ett anbud från Georg W Bush, naturligtvis med referens till en bilaga i form av Gamla Testamentet. För att det inte ska fattas nationella intressenter som kan föra det Svenska arvet vidare samt även generera Svenska arbetstillfällen och låta en stor del av Kungahusets omsättning stanna inom landets gränser har redaktionen på Eljest beslutat att inom en snar framtid låta registrera företaget Rent-a-Reign (se ordbok för Reign). Den bärande affärsidén för företaget är att erbjuda ett dynamiskt Kungahus för framtida krav till en konkurrenskraftig kostnad. Allt vår personal kommer att vara tränade i både bandklippning, vinkning och kommer att kunna uppvisa både en aristokratiskt högdragen min samt en i allmänhet tölpaktig attityd mot ofrälse. Samtliga representanter för Rent-a-Reign kommer att vara tämligen läskunniga varför de färdigskrivna talen inte kommer att bjuda något hinder. Den konfigurerbara regent vi tillhandahåller kan fås i en närmast oändlig mängd utföranden och alla dessa typer ryms inom det standarkontrakt vi erbjuder, priset är endast beroende av hur många regenter som önskas avropas vid en och samma tidpunkt.
Kungahuset kan varieras från familjeenhet till att bestå av en ensamstående. Man eller kvinna kan varieras allt efter uppdrag, om en man önskar en man som genomför uppdrag som Drottning bjuder det inga hinder. Våra regenter har en mängd färdigkomponerade kostymer med alltifrån lodenrock och gummistövlar till dyra blå kostymer med blanka metallbitar på. Vid de olika invigningstillfällen och dylikt som regenten önskas närvara vid kan hela uppdraget konfigureras via Internet. Inga stora planeringsarbeten är längre av nöden inför ett kungabesök. Om en måltid ska intas i samband med uppdraget samarbetar Rent-a-Reign med McDonalds och förplägnad medföljer Regentföljet i eleganta isoleringskärl. Den nya kompositionen Mc Beth rekommenderas varmt. En lägre kostnad för uppdraget kan fås om Regenten kan utföra sina åligganden iklädd Ronald Mc Donalds utstyrsel.
Det pris Rent-a-Reign erbjuder den Svenska Staten för att upprätthålla ett svensk Kungahus kommer att vara en bråkdel av det dagens innehavare erbjuder. En av flera anledningar till vårt förmånliga erbjudande grundar sig i vårt samarbete med veckopressen samt ett antal olika såpoperor vilka kommer att följa en eller flera av de Kungar och Drottningar som jobbar på fältet, de kommer att utrustas med en uppsättning av olika perversioner och laster för att förhöja både nyhets-, underhållnings- och PR-värdet skyhögt över vad dagens Kungahus kan erbjuda. Vi inser att det är ett högt satt mål men är icke desto mindre övertygade om att vårt samarbete med fångvården och då i synnerhet Kumla anstalten kommer att förse oss med den kompetens och de kvalifikationer som krävs för detta ändamål.
Det är dags att även Kungahuset inordnar sig under LOU, Lagen om Offentlig Upphandling. Alltför länge har vi blundat och låtit kostnaderna för PR av Sveriges land passera utan ifrågasättande, att konkurrensutsätta bandklippning och uppläsning av intetsägande tal iförd dyr kostym och i vissa fall blanka metallföremål måste formaliseras i en offertförfrågan och upphandlas enligt LOU som upphandling av tjänst grupp A.
Det torde inte fattas hugade entreprenörer som med glädje inkommer med anbud på denna typ av tjänst. Några som jag uppfattar som självskrivna i skrivande stund är Kung Olav av Norge, Bert Karlsson, Göran Persson, Usama Bin Ladin, en eller flera instanser av Elvis Presley samt en skrivelse i form av ett hot snarare än ett anbud från Georg W Bush, naturligtvis med referens till en bilaga i form av Gamla Testamentet. För att det inte ska fattas nationella intressenter som kan föra det Svenska arvet vidare samt även generera Svenska arbetstillfällen och låta en stor del av Kungahusets omsättning stanna inom landets gränser har redaktionen på Eljest beslutat att inom en snar framtid låta registrera företaget Rent-a-Reign (se ordbok för Reign). Den bärande affärsidén för företaget är att erbjuda ett dynamiskt Kungahus för framtida krav till en konkurrenskraftig kostnad. Allt vår personal kommer att vara tränade i både bandklippning, vinkning och kommer att kunna uppvisa både en aristokratiskt högdragen min samt en i allmänhet tölpaktig attityd mot ofrälse. Samtliga representanter för Rent-a-Reign kommer att vara tämligen läskunniga varför de färdigskrivna talen inte kommer att bjuda något hinder. Den konfigurerbara regent vi tillhandahåller kan fås i en närmast oändlig mängd utföranden och alla dessa typer ryms inom det standarkontrakt vi erbjuder, priset är endast beroende av hur många regenter som önskas avropas vid en och samma tidpunkt.
Kungahuset kan varieras från familjeenhet till att bestå av en ensamstående. Man eller kvinna kan varieras allt efter uppdrag, om en man önskar en man som genomför uppdrag som Drottning bjuder det inga hinder. Våra regenter har en mängd färdigkomponerade kostymer med alltifrån lodenrock och gummistövlar till dyra blå kostymer med blanka metallbitar på. Vid de olika invigningstillfällen och dylikt som regenten önskas närvara vid kan hela uppdraget konfigureras via Internet. Inga stora planeringsarbeten är längre av nöden inför ett kungabesök. Om en måltid ska intas i samband med uppdraget samarbetar Rent-a-Reign med McDonalds och förplägnad medföljer Regentföljet i eleganta isoleringskärl. Den nya kompositionen Mc Beth rekommenderas varmt. En lägre kostnad för uppdraget kan fås om Regenten kan utföra sina åligganden iklädd Ronald Mc Donalds utstyrsel.
Det pris Rent-a-Reign erbjuder den Svenska Staten för att upprätthålla ett svensk Kungahus kommer att vara en bråkdel av det dagens innehavare erbjuder. En av flera anledningar till vårt förmånliga erbjudande grundar sig i vårt samarbete med veckopressen samt ett antal olika såpoperor vilka kommer att följa en eller flera av de Kungar och Drottningar som jobbar på fältet, de kommer att utrustas med en uppsättning av olika perversioner och laster för att förhöja både nyhets-, underhållnings- och PR-värdet skyhögt över vad dagens Kungahus kan erbjuda. Vi inser att det är ett högt satt mål men är icke desto mindre övertygade om att vårt samarbete med fångvården och då i synnerhet Kumla anstalten kommer att förse oss med den kompetens och de kvalifikationer som krävs för detta ändamål.
torsdag, november 11, 2004
Delat Helvete - Halvätet
Läste på den bloggen Errata om ett Helvete på en Konsumbutik. Det visade sig vara en hyllkantsetikett för Hel Vete, Helt Vete alltså. Kul! Om man då bakar en limpa, skär sig en smörgås och lämnar hälften utan att äta upp den, har man då lyckats förflytta sig till Halvätet?
Ut och IN
När jag hörde något program på radion häromdagen om utbildning började jag fundera över varför det heter just UT-bildning. Vad är det som kommer ut och från vem? När jag tänker på lärande så är det nog mer som att jag tar IN något. Kan det vara så att någon tagit fasta på tesen att det krävs hårt arbete att bilda sig och då fokuserat på transpiration, UT-dunstningar, då ordet UT-bildning formades?
Nåväl, tanken ledde mig vidare till att det istället borde heta något med IN, IN-bildning lätt naturligt. Det ligger ju farligt nära ordet IN-billning. Det ledde mig till tanken att UT-bildning nog i många fall är det samma som IN-billning. Efter en viss form av kunskapsförmeding kan man ibland känna det som man blivit utsatt för IN-billning snarare än UT-bildning. Helt nyligen deltog jag i en kurs för att bli certifierad projektledare. En hel del matnyttigt, men själva certifieringen som består i ett långt prov med massa kryssfrågor fick mig att förstå att det viktigaste som förmedlades på den kursen snarare var en IN-billning att man var en duktig projektledare än att förmedla de kunskaper man behöver för att UT-vecklas. Inte vet jag om det ligger något i det här resonemanget, det ser ganska IN-vecklat UT.
Nåväl, tanken ledde mig vidare till att det istället borde heta något med IN, IN-bildning lätt naturligt. Det ligger ju farligt nära ordet IN-billning. Det ledde mig till tanken att UT-bildning nog i många fall är det samma som IN-billning. Efter en viss form av kunskapsförmeding kan man ibland känna det som man blivit utsatt för IN-billning snarare än UT-bildning. Helt nyligen deltog jag i en kurs för att bli certifierad projektledare. En hel del matnyttigt, men själva certifieringen som består i ett långt prov med massa kryssfrågor fick mig att förstå att det viktigaste som förmedlades på den kursen snarare var en IN-billning att man var en duktig projektledare än att förmedla de kunskaper man behöver för att UT-vecklas. Inte vet jag om det ligger något i det här resonemanget, det ser ganska IN-vecklat UT.
söndag, november 07, 2004
Zoo = Sco
Jag tillbringade större delen av lördagen på Nordens Arks djurpark. www.nordensark.se Hela famlijen hade en jätteskön dag. Härligt höstväder och god matsäck. Vi såg alla djuren utom nån sorts get. Vargar, lodjur, höns, ankor. Fick lite idéer till vårt eget hönshus en toppendag helt enkelt.
Det var dock en sak som slog mig då jag gick bland alla hägn. De olika djurens hägn var utformade olika för att passa de olika djuren. I hackspettens voljär var till exempel alla träpålar klädda med plåt. Föst förstod jag inte varför, men så snart det eviga knackandet startade så insåg jag. Hacke och hans fru Hacka? skulle perforerat stoplarna på några veckor.
En Hornuggla glodde ut genom gallret så det en stund kändes som jag var iaktagen snarare än iaktagare. Tanken for iväg och gav mig tanken att en ganska stor installation skulle vara kul att skapa. En stor byggnad där en mängd olika hägn kunde byggas upp för att inhysa olika typer av människor. Det kunde vara en bur med en Alkoholist, en annan med en Pederast, andra som kunde fyllas med en Svensson, ett par Karriärrister, en finnig Civilingejör, en Gudrun Sjödén Tant, ett par Lesbiska och så vidare. Tänk er, man kunde ta med familjen och gå och titta på ett tvärsnitt av olika representationer av mänsklighet. Burarna måste naturligtvis vara anpassade för den eller de människor den ska hysa. En alkoholist får ha den rekvisita den behöver för att trivas och en Civilingenjör några skivor med Thomas Ledin och en räknesticka.
För att fylla en större människopark skulle det krävas en så stor mängd skådespelare att kårens arbetslöshet kunde elimineras helt. Halvt på skoj och halvt på allvar tycker jag att det är en bra idé. Det skulle vara väldigt kraftfullt att få se representation av de olika personlighetsdelar man själv är sammansatt av, igenkännandet är en stark feedback för förändring.
Det var dock en sak som slog mig då jag gick bland alla hägn. De olika djurens hägn var utformade olika för att passa de olika djuren. I hackspettens voljär var till exempel alla träpålar klädda med plåt. Föst förstod jag inte varför, men så snart det eviga knackandet startade så insåg jag. Hacke och hans fru Hacka? skulle perforerat stoplarna på några veckor.
En Hornuggla glodde ut genom gallret så det en stund kändes som jag var iaktagen snarare än iaktagare. Tanken for iväg och gav mig tanken att en ganska stor installation skulle vara kul att skapa. En stor byggnad där en mängd olika hägn kunde byggas upp för att inhysa olika typer av människor. Det kunde vara en bur med en Alkoholist, en annan med en Pederast, andra som kunde fyllas med en Svensson, ett par Karriärrister, en finnig Civilingejör, en Gudrun Sjödén Tant, ett par Lesbiska och så vidare. Tänk er, man kunde ta med familjen och gå och titta på ett tvärsnitt av olika representationer av mänsklighet. Burarna måste naturligtvis vara anpassade för den eller de människor den ska hysa. En alkoholist får ha den rekvisita den behöver för att trivas och en Civilingenjör några skivor med Thomas Ledin och en räknesticka.
För att fylla en större människopark skulle det krävas en så stor mängd skådespelare att kårens arbetslöshet kunde elimineras helt. Halvt på skoj och halvt på allvar tycker jag att det är en bra idé. Det skulle vara väldigt kraftfullt att få se representation av de olika personlighetsdelar man själv är sammansatt av, igenkännandet är en stark feedback för förändring.
fredag, november 05, 2004
Bullbak
En samlingsplats för mina tankar det borde jag ha. Någonstans som det var tillåtet att aldrig fundera på verkligheten. Låta allting vara sanning i just det ögonblicket och låta det leva som sanning som man diktar, tar fram i just det ögonblicket. Vilken stor frihet skulle inte skapas om det kunde få ta plats i verkligheten, finnas till som något verkligt. Ta fasta på vardagens realiteter och sedan, stå ut. Stå ut ur mängden som skapat ur vilken film som helst. Som kommet ur mormors bakugn. Lika kletigt, fastnande i början men efter en stunds värme, vila, så finns det något riktigt. Något verkligt som folk vill ha. Som man accepterar som en – bulle. Ja, vem vill ha en bit deg liggande i långliga tider, det är ju något ofärdigt som inte riktigt finns. Som bara är ett mellanstadie till en bulle. Till något riktigt. Varför går man inte annars omkring och pratar om att ”igår gjorde jag en sån fin deg”. Nej, man är bara intresserad av ifall någon lyckats åstadkomma något verkligt, något som folk vill ha. En riktig sak, en färdig som folk vet vad det är och vad den är bra till. En bulle, det vill folk ha.
Kors då Arn!
Redan när jag var liten tyckte jag det var underligt med korståg. Riddare som drog ut i fält för att övertyga människor om vikten av att älska varandra? Älska mig annars ska jag slå ihjäl dig!
Nu, i modern och upplyst tid kanske vi ler åt ironin i detta. Vi vet ju bättre idag. Idag dödar vi istället dom som inte älskar på rätt sätt, eller dom som älskade dom som vi dödade på ett sätt som vi hatar. Vi gräver gravar med maskin för att fylla dem med kroppar från de människor som inte vet hur man ska älska, men som vi visste hur man skulle älska, på rätt sätt, men inte gjorde det. Vi valde att älska oss själva.
Nu, i modern och upplyst tid kanske vi ler åt ironin i detta. Vi vet ju bättre idag. Idag dödar vi istället dom som inte älskar på rätt sätt, eller dom som älskade dom som vi dödade på ett sätt som vi hatar. Vi gräver gravar med maskin för att fylla dem med kroppar från de människor som inte vet hur man ska älska, men som vi visste hur man skulle älska, på rätt sätt, men inte gjorde det. Vi valde att älska oss själva.
Privat Stat
Apropå privatiseringar
Posten förlorade pengar och genomförde en stor förändring. Alla postkontor stängdes och många människor blev arbetslösa. Nu hämtar vi paketen i livsmedelsaffären eller på bensinmacken. Uppenbarligen är SJ nu i samma situation och lösningen ter sig ju, i ljuset av Postens framgångar, entydig. Lägg ner alla stationer, sälj alla tåg, bryt upp rälsen och avskeda all personal. Varför ska SJ hålla fast vid en föråldrad affärsmodell och sköta sina transporter själva? Kontraktera istället livsmedels grossister och andra som transporterar gods över Sverige, bygg ett avancerat IT system för bokning och reservation för någon miljard. Sedan kan vi resenärer boka våra biljetter på macken och samåka med mjölk och bensin eller varför inte lifta till jobbet med grisbilen?
Kanske kunde konceptet utvecklas så att Posten och SJ kunde samarbeta. SJ resenären kunde ju ta med sig posten på grisbilen och dela ut den till en livsmedelsaffär i närheten av adressaten. Då kan ju Posten sälja av sina lastbilar också. Andra samhällsfunktioner skulle kanske även de kunna avvecklas. Larmnumret 112 kunde ju kopplas till närmaste bensinstation som kunde hyra ut en slangbil till de resenärer som för tillfället väntar på transport. På sin väg till släckningsarbetet kunde de säkert dela ut en del post och kanske hjälpa Polisen att spana efter bovar. Alltihopa kunde sändas ut via Internet som en dokusåpa utan slut, för det är väl vad det ska föreställa?
En betraktelse från en blivande Resenär, Brevbärare, Sopkörare, Brandman och Polis
Posten förlorade pengar och genomförde en stor förändring. Alla postkontor stängdes och många människor blev arbetslösa. Nu hämtar vi paketen i livsmedelsaffären eller på bensinmacken. Uppenbarligen är SJ nu i samma situation och lösningen ter sig ju, i ljuset av Postens framgångar, entydig. Lägg ner alla stationer, sälj alla tåg, bryt upp rälsen och avskeda all personal. Varför ska SJ hålla fast vid en föråldrad affärsmodell och sköta sina transporter själva? Kontraktera istället livsmedels grossister och andra som transporterar gods över Sverige, bygg ett avancerat IT system för bokning och reservation för någon miljard. Sedan kan vi resenärer boka våra biljetter på macken och samåka med mjölk och bensin eller varför inte lifta till jobbet med grisbilen?
Kanske kunde konceptet utvecklas så att Posten och SJ kunde samarbeta. SJ resenären kunde ju ta med sig posten på grisbilen och dela ut den till en livsmedelsaffär i närheten av adressaten. Då kan ju Posten sälja av sina lastbilar också. Andra samhällsfunktioner skulle kanske även de kunna avvecklas. Larmnumret 112 kunde ju kopplas till närmaste bensinstation som kunde hyra ut en slangbil till de resenärer som för tillfället väntar på transport. På sin väg till släckningsarbetet kunde de säkert dela ut en del post och kanske hjälpa Polisen att spana efter bovar. Alltihopa kunde sändas ut via Internet som en dokusåpa utan slut, för det är väl vad det ska föreställa?
En betraktelse från en blivande Resenär, Brevbärare, Sopkörare, Brandman och Polis
En betraktelse över Årjängstrollet
Ett vykort från Årjäng
När jag var liten var jag rädd för Årjäng. Bliven ungdom tyckte jag bara att det var töntigt, förknippat med Tore Skogman. Efter ungdomen och fram till min nu begynnande medelålder har jag inte ägnat Årjäng en tanke. Men, så driver omständigheterna gäck med mig. Mina litterära drömmar förflyttar mig för första gången i mitt liv till just Årjäng. Till den värmländska orten med det där förbannade trollet. I jordgubbsland använder man en fågelskrämma för att hålla borta fåglar. I Årjäng har man tagit sig omaket att uppföra ett plastbeläte för att hålla barn och deras familjer borta. Det måste ju vara syftet, vad annars? Som barn fick jag ett vykort från en släkting en sommar. Det var en bild av Årjängstrollet på framsidan och jag sov dåligt hela natten.
När jag som nu gränslar det aktuella trollets vänstra stortå och skriver detta med en gråmålad jättetånagel i plast som underlag för mitt block, känner jag dock att min rädsla för trollet är borta för alltid. Nu är det bara töntigt och naturligtvis obeskrivligt fult. Min inställning känns grundmurad och Årjäng som ett avslutat kapitel, men ödet vill annorlunda.
Som en pendang till Årjängstrollet vandrar nu Salman Rushdie semesterlojt över torget med en burk hjortronsylt i handen. Han slår sig ned vid ett plastbord bredvid två korpulenta värmländskor i popplinklänningar. Dom tycks känna varandra väl och Salman hämtar en kopp kaffe. Det känns med ens helt naturligt, ingen har väl översatt ordet Fatwa till värmländska. Kan man blanda indier och britter kan man naturligtvis blanda indier och värmlänningar minst lika framgångsrikt. Jag har aldrig gjort något liknande men nu verkar det vara det naturligaste i världen. Med några korta steg från Trollet är jag framme vid kaffebordet där Salman och hans vänner sitter. Jag frågar om jag får slå mig ner en stund. Vi pratar en stund över kopp och får veta att Salman faktiskt har delar av sina rötter i Värmland, han är halvbror till Tore Skogman och det är lätt att se när han skrattar då glipan mellan tänderna blir synlig.
Det är inte utan att värmen i Årjäng idag trycker mig. Jag köper en glass och vacklar mer än går bort mot bilen. Årjäng känns väldigt nära och allting känns nära Årjäng. Lennartsfors är ju inte alls långt bort till exempel. I bilen bort känns min upplevelse på torget nästan overklig. Jag besegrade min rädsla över Trollet och mötte Tore Skogmans halvbror, underligt. Då jag åker förbi Torget tycker jag Trollet blinkar åt mig, men det var bara en svettdroppe som rann ner i ögat, eller en tår. Jag känner mig nära, allt. Men Trollet det tycker jag fortfarande är fult.
När jag var liten var jag rädd för Årjäng. Bliven ungdom tyckte jag bara att det var töntigt, förknippat med Tore Skogman. Efter ungdomen och fram till min nu begynnande medelålder har jag inte ägnat Årjäng en tanke. Men, så driver omständigheterna gäck med mig. Mina litterära drömmar förflyttar mig för första gången i mitt liv till just Årjäng. Till den värmländska orten med det där förbannade trollet. I jordgubbsland använder man en fågelskrämma för att hålla borta fåglar. I Årjäng har man tagit sig omaket att uppföra ett plastbeläte för att hålla barn och deras familjer borta. Det måste ju vara syftet, vad annars? Som barn fick jag ett vykort från en släkting en sommar. Det var en bild av Årjängstrollet på framsidan och jag sov dåligt hela natten.
När jag som nu gränslar det aktuella trollets vänstra stortå och skriver detta med en gråmålad jättetånagel i plast som underlag för mitt block, känner jag dock att min rädsla för trollet är borta för alltid. Nu är det bara töntigt och naturligtvis obeskrivligt fult. Min inställning känns grundmurad och Årjäng som ett avslutat kapitel, men ödet vill annorlunda.
Som en pendang till Årjängstrollet vandrar nu Salman Rushdie semesterlojt över torget med en burk hjortronsylt i handen. Han slår sig ned vid ett plastbord bredvid två korpulenta värmländskor i popplinklänningar. Dom tycks känna varandra väl och Salman hämtar en kopp kaffe. Det känns med ens helt naturligt, ingen har väl översatt ordet Fatwa till värmländska. Kan man blanda indier och britter kan man naturligtvis blanda indier och värmlänningar minst lika framgångsrikt. Jag har aldrig gjort något liknande men nu verkar det vara det naturligaste i världen. Med några korta steg från Trollet är jag framme vid kaffebordet där Salman och hans vänner sitter. Jag frågar om jag får slå mig ner en stund. Vi pratar en stund över kopp och får veta att Salman faktiskt har delar av sina rötter i Värmland, han är halvbror till Tore Skogman och det är lätt att se när han skrattar då glipan mellan tänderna blir synlig.
Det är inte utan att värmen i Årjäng idag trycker mig. Jag köper en glass och vacklar mer än går bort mot bilen. Årjäng känns väldigt nära och allting känns nära Årjäng. Lennartsfors är ju inte alls långt bort till exempel. I bilen bort känns min upplevelse på torget nästan overklig. Jag besegrade min rädsla över Trollet och mötte Tore Skogmans halvbror, underligt. Då jag åker förbi Torget tycker jag Trollet blinkar åt mig, men det var bara en svettdroppe som rann ner i ögat, eller en tår. Jag känner mig nära, allt. Men Trollet det tycker jag fortfarande är fult.
Frejdag
Dagen är Frejs dag. Utan att vara speciellt kunnig i fornnordisk mytologi tror jag mig minnas att Frej var en fruktsamhetsgud och brukade karvas ur en ekstock med en kraftig gren skulpterad till en rejäl gåk.
Det känns ju helrätt att det heter just fredag, Frejs-dag, då jag antar att den sexuella aktiviteten i landet stiger ganska rejält just denna dag. det skulle vara kul att göra små symboler för de olika veckodagarna och då låtan fredag symbliseras av en liten trägud med en jättedolme, en sån almanacka tycker jag skulle vara kul, kanske bara jag? Häromdagen skaffade jag digital-TV och började läsa de TV programmen. Naiv som jag är hade jag inte tidigare förstått att det sändes porrfilm på TV. När jag sedan inser att det inte är alla dagar utan är fokus på fredag- och lördag kväll så kan jag inte låte bli att le.
Kära medborgare, det har nu åter blivit fredagskväll och ni förväntas utöva sexuella handlingar ensamma eller i grupp. Syftet med detta är dels att bibehålla invånarantalet i vårt land samt att hålla er lugna och tillfredsställda. Det senare målet uppfylls endast i de fall ni utöver sexualla handlingar i grupp med minst en partner av motsatt kön. Den tid som är avsatt för detta ändamål är 30 timmar. För att stimmulera er att påbörja detta vid en given tidpunkt kommer vi via satelit såväl som markbunden TV utsändning att överföra rörliga bilder med nakna människor engagerade i sexuellt umgänge. Statsmakten förväntar sig att ni medborgare finner detta inspirerande och i enlighet med våra önskemål genomför ett eller flera samlag de närmaste 30 timmarna.
En oppositionsrörelse håller på att ta form ute i landet erfar redaktionen på Eljest. En grupp människor vägrar att följa önskemålen från statsmakterna och kommer vilt att ha sex på en onsdag i nästa vecka. De jobbar också på ett sätt att inte heller göra det vare sig ensamma eller i grupp. Eljest hoppas kunna rapportera från denna tilldragelse under kommande vecka.
Det känns ju helrätt att det heter just fredag, Frejs-dag, då jag antar att den sexuella aktiviteten i landet stiger ganska rejält just denna dag. det skulle vara kul att göra små symboler för de olika veckodagarna och då låtan fredag symbliseras av en liten trägud med en jättedolme, en sån almanacka tycker jag skulle vara kul, kanske bara jag? Häromdagen skaffade jag digital-TV och började läsa de TV programmen. Naiv som jag är hade jag inte tidigare förstått att det sändes porrfilm på TV. När jag sedan inser att det inte är alla dagar utan är fokus på fredag- och lördag kväll så kan jag inte låte bli att le.
Kära medborgare, det har nu åter blivit fredagskväll och ni förväntas utöva sexuella handlingar ensamma eller i grupp. Syftet med detta är dels att bibehålla invånarantalet i vårt land samt att hålla er lugna och tillfredsställda. Det senare målet uppfylls endast i de fall ni utöver sexualla handlingar i grupp med minst en partner av motsatt kön. Den tid som är avsatt för detta ändamål är 30 timmar. För att stimmulera er att påbörja detta vid en given tidpunkt kommer vi via satelit såväl som markbunden TV utsändning att överföra rörliga bilder med nakna människor engagerade i sexuellt umgänge. Statsmakten förväntar sig att ni medborgare finner detta inspirerande och i enlighet med våra önskemål genomför ett eller flera samlag de närmaste 30 timmarna.
En oppositionsrörelse håller på att ta form ute i landet erfar redaktionen på Eljest. En grupp människor vägrar att följa önskemålen från statsmakterna och kommer vilt att ha sex på en onsdag i nästa vecka. De jobbar också på ett sätt att inte heller göra det vare sig ensamma eller i grupp. Eljest hoppas kunna rapportera från denna tilldragelse under kommande vecka.
Vafan betyder Eljest?
Ja, det kan man fråga sig. Det är bra. Jag tror att det är just det jag vill att vi ska göra, fråga oss. Det är väl ingen ny sanning, men den är lik förbannat sann, det måste den ju vara om den är en gammal sanning, eller? Har den kanske blivit osann nyligen eller har den aldrig varit sann? Kan en gammal sanning bli en gammal lögn?
Nåväl vi frågar oss vad Eljest betyder och den ständiga källan till okontrollerad kunskap, siten susning.nu, ger oss svaret: http://susning.nu/Eljest
En första dag med min nya fashionabla Blog. Det är ju otroligt, i morse viste jag inte vad en Blog var och nu är jag en, eller har en? Tidigare har jag endast haft känslan att en Blog ibland monterats upp i rectum av en eller annan överordnad.
Nåväl vi frågar oss vad Eljest betyder och den ständiga källan till okontrollerad kunskap, siten susning.nu, ger oss svaret: http://susning.nu/Eljest
En första dag med min nya fashionabla Blog. Det är ju otroligt, i morse viste jag inte vad en Blog var och nu är jag en, eller har en? Tidigare har jag endast haft känslan att en Blog ibland monterats upp i rectum av en eller annan överordnad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)